Jag står i köket och hör min äldsta dotter ha världens utbrott i sitt sovrum. Hennes pappa försöker lägga henne men det går inte så bra just nu. Hon är i sån trotsålder för tillfället. Jag hör hennes komiska argumentation till varför hon inte ska sova. Jag kan inte sova börjar det med men sen går det över i att pappa måste öppna dörren så att hon kan gå ut. Hon har helt fastnat i att han ska göra det. Gormar så att hela området vi bor i undrar vad som händer. ”Öppna dörren, annars går jag inte ut!!!” (Hon är fullt kapabel till att öppna själv sedan länge.) Nej det vill jag inte eftersom du ska sova nu och därför ska du inte gå ut.
De senaste gångerna har hon till slut lyckas få som hon vill men jag hoppas han lyckas stå emot denna gång. Det är riktigt irriterande att hon alltid ska få som hon vill i precis allt. Allt ska vara som hon vill in i minsta detalj. Till och med vilken blöja lillasyster ska ha på sig.
Neeeej! Nu kom dom ut. Hon vann även denna gång! Nästa gång vet hon att hon kan dra det ytterligare lite längre så att hon får som hon vill. Jag är imponerad av min man som lyckas hålla sig lugn hela tiden. Jag hade exploderat för längesen men så hade jag troligtvis vunnit kampen också. Blir sååå frustrerad!!! Hur ska man hantera dessa otroliga utbrott och det trots som storasyster utövar?
Positivt är ändå att jag hör att hon somnar i pappas knä i soffan istället så det blir inte en sen kväll i alla fall. Men hon fick fortfarande som hon ville vilket kommer troligtvis betyda att det blir samma sak nästa gång pappa ska söva henne.