Stackars lillasyster är förstoppad!

Hon skriker av smärta när hon ska bajsa. Jag känner mig så hjälplös. Efter en omgång med magsjuka har nu båda tjejerna återhämtat sig tillslut. Men då blir lillasyster förstoppad i stället. Jag sätter henne på toa som vanligt när jag märker att hon är bajsnödig. Ursäkta detaljerna, men jag ser det vara på väg att komma men hon får inte ut det helt. Det fastnar liksom på vägen och hon får panik! Skriker rakt ut av smärta och jag blir väldigt stressad. Vad ska jag göra för att hjälpa henne?

Börjar direkt fundera på att ringa 1177 men går in på datorn istället. Finns massa tips på vad man ska ge dom att äta. Katrinplommon, messmör, päron, fullkorn… Men det som sitter där är ju som en stor och hård klump. Funkar det? Testar en sked med messmör i alla fall för det har jag hemma och ger massa vatten. Vill inte sätta henne på toan igen eftersom hon blev så ledsen. Hoppas hon inte blir rädd för att bajsa nu!

Hoppas hon inte blir rädd för att bajsa nu!

Rocka sockorna

Sitter med henne i knät på golvet och håller henne i grodposition istället. Är kanske lättare att slappna av och få ut bajset då. Efter en liten stund kollar jag i blöjan och det har gett resultat! Vilken lättnad man känna över att det kom lite bajs. Nu gäller det att proppa i henne massa sånt som löser upp i magen. Jag hoppas det bara var tillfälligt och att hon inte blir rädd för att bajsa på toaletten nästa gång.

Det var ju inte länge hon inte kunde bajsa men just den där paniken som hon uttryckte gjorde mig väldigt nervös. Ibland känner jag mig löjligt överbeskyddande och ska ringa för minsta lilla. Samtidigt känner jag mig som en dålig förälder om jag inte reagerar så, eftersom det kanske var värre än jag trodde.

Beslutsångest

Usch vilken beslutsångest man kan ha! Jag har sagt till storasyster att blöjorna är slut nu. Hon har bajsat ett par gånger på toa och det har gått bra. Efter att hon fått sin present av farfar trodde hon att det skulle bli så varje gång hon bajsat. Är ju inte så konstigt kan man ju tycka så här i efterhand. Nu vill hon inte bajsa längre utan går in i det sista och håller sig tills det kommer i byxorna. Det kan väl vara ok men det jobbiga är att hon får sån panikångest när det ska komma. Man vet inte hur man ska hjälpa henne.

..hon får sån panikångest när det ska komma.

Igår var vi dumt nog hos farmor hela dagen och hon blev bajsnödig. Såklart! Dumt eftersom vi nyss slutat med blöja och hon inte vant sig än. Vi sprang fram och tillbaka till toan och hon stod och hoppade i panik. Farmor tyckte såklart synd om henne och tyckte nog jag skulle ge henne en blöja. Tillslut kom det i byxorna. En stund senare blev hon nödig igen och gjorde i byxorna. Jag får sån beslutsångest i hur man ska gå tillväga. Att ge henne blöja när hon ska bajsa är ju att gå ett steg tillbaka men samtidigt så kanske hon behöver det för att bli redo. Man blir ju rädd för att gå hemifrån om det ska vara så här varje gång. Inte kul alls!

Alla har så olika åsikter när det gäller detta. Man vet inte vem man ska lyssna på. Jag borde lyssna på min egen instinkt men jag vet inte vad den säger!